Beskrivning:

”Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsknull och falska glättiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet, och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp. Efter nya Marior som av egen vilja och egen funnen kåthet vågar be sin Josef om helt egoistisk sex när lille jesusbarnet somnat. Mammor är väl också människor, eller? Sårbara. Svaga. Vilda och ömma. Känslor som kommer och går. Tänk om vi skulle våga vara oss själva en stund innan vi dör. Tänk om vi skulle fatta hur jävla vackra vi är.

Här är en bok med krönikor som jag skrivit i tidningen mama och delar ur min blogg som funnits i två omgångar. Kom nära.”

/Mia Skäringer

Har idag då jag är hemma från jobbet, legat på balkongen och läst många sidor ur denna mycket bra bok. Hon är så skön. Jag brukar inte gilla att läsa böcker, men jag tycker att hon skriver på ett lättläst och roligt sett. Läs den!