Jag är så otroligt glad att jag bestämde mig för att börja läsa! Det är ju inte så länge heller… utan bara 6 månader. Så skönt att ha fria dagar, att kunna lägga upp dagarna precis som man vill. Plugga extra en vecka, för att hinna med något annat en annan vecka osv. Sen brinner jag verkligen för det jag läser, det är så intressant! Jag behövde verkligen det här känner jag :)

Nästa helg ska jag med den här snyggingen till Lycksele på marknaden bland annat, tillsammans med några andra härliga människor spendera ett par dagar. Wii, längtar! Ska bli så himla mysigt :)


Jag var ute och gick över 5 km, men med stora snöflingor i fejjan hela tiden… men det gick bra ändå.  Hann förbi Ica också på vägen. Jag fick en efterlängtad lunch (som jag verkligen sett fram emot) som dessutom var nedsatt pris på! Wii! (Ica´s ceasarsallad) , såå god!!

Imorgon är dagen här som jag har gruvat mig för sååå länge. Tandläkaren och laga hålet förhoppningsvis sista gången. Jag har under många år haft tur att inte behöva vara där på mer än någon kort undersökning. Men sen jag var inne och lagade ett hål i början av December 2010, så har jag varit in med problem MINST 10 gånger!!!!

Jag har träffat olika tandläkare varje gång, som har sett olika saker. Men har haft ilningar i tanden som lagades sen dess, men de har bara sagt att jag skulle avvakta osv. Var in i början av februari och fick hjälp! Tack och lov, ingen smärta sen dess. Men smärtan jag känner har funnits i 2 månader!

Vid besöken så är det nervöst…. bedövningssprutan = ont, men också av att de har borrat och det har gjort så ont så har skräcken blivit värre och värre. Jag känner mig som en barn då jag ligger i den där stolen… fruktansvärt svårt att slappna av, är jag ensam, eller känner någon annan igen sig?? Tips om hur man ska göra för att bli ”bekväm” med att gå till tandläkaren?

Jag hoppas iaf som bara den att jag kan äta efter att jag lagat tanden. Har planer med mitt brudgäng, det är tänkt att vi ska äta sushilunch ihop.  Och jag hoppas verkligen att jag kan äta det med er tjejer!! <3
Men Mallan, din tröstning var ju guld värd… så jag har lite hopp ändå ;)

Johanna Åström